Wynnjas visdom

Ja lite mer insnöad än vanligt, haha.
Men nu är jag utskottad igen, grannen var här igår men lämnade en del efter sig. Jag valde att hålla mig inne i stormen som drog förbi och tog skyffeln med ut idag istället. I natt har det varit -16 grader så vintern håller i sig men är det vintermånad så har jag gärna vinter istället för snöslask och regn.
Solen lyser och värmer mot husväggen så våren är på gång...
Hörde kattugglan för någon vecka sedan, de har redan vår, tror att ljuset styr och de häckar ju redan på vårvintern för att hinna få fram sina ungar tills maten finns i överflöd på försommaren.
Mina talgoxar har varit hit och talat om att de är kvar i trakten. Jag matar ju inte småfåglarna om vintern, vill inte dra hit mer möss än det redan är men fåglarna är här ändå, här är ju kattfritt. Annars tar tamkatterna en hel del småfåglar, särskilt runt fågelborden om vintern, där fåglarna samlas och kanske inte är i bästa form. Här hittar de en del mat ändå eftersom det finns nypon, frön och annat som jag inte rensar bort på hösten.

Jag har nu avslutat sista praktikperioden på min kurs jag går. Har haft tre roliga, intressanta och spännande veckor på Röda Korsets second handbutik i Årjäng, Kupan. Lärt mig mycket och träffat trevliga människor. Butiken sköts av ideella krafter, mest pensionerade damer som har mycket intressant att dela med sig av. På Kupan finns också en fikahörna, Mötesplatsen, där finns ingen prislista, man ger vad man kan och vad man tycker att fikat är värt, en räddning för vissa invånare och en mötesplats för många.
Självklart följde en del "nya" saker med hem till mig, främst gardiner och några trasmattor och så förstås lite böcker.
Snart är kursen slut och framtiden är oviss men det är inget att oroa sig för nu, alltid finns någon råd.

Singel som vanlig, det är kanske så livet ska se ut. Man blir bekväm när man lever ensam och bara har hundarna att ta hänsyn till. Man vet vad man har men inte vad man får... som det så fint heter. Visst kan man få något bättre men när man uppnått en viss ålder blir man som sagt både bekväm och invand i sitt eget, det är svårt att lära känna från grunden och lära sig dela och känna tillit. Men man ska aldrig säga aldrig, jag har ju halva livet kvar!