Nätdejting och livssorger, vilken blandning...
Ja det var väl ett j-la tjat om detta... :)
Men nu har jag så gott som lagt ner den verksamheten... maken till kräsna, tråkiga, svårskrivna karlar får man allt leta efter. Jag har visserligen haft två dejter i höst men efter dejten behagade de inte ens höra av sig... jo jag hörde av mig men sen var det dött. Bara att konstatera att de inte var något att ha och inget för mig. Det tar ett litet tag att bli avvand men nu verkar det ha gått ur kroppen i alla fall... :)
Numera är det Facebook som gäller, där har jag hittat ett par trevliga grupper med människor som har samma intresse som jag har, det blir sköna diskussioner, lite tjafs ibland, nya bekantskaper som man kanske kommer att träffa IVL (i verkliga livet) någon gång framöver. Vi utbyter erfarenheter och delar med oss av nyttiga tips. DET är absolut mer givande än att leta karlar som ändå inte är intresserade.
Det senaste halvåret har tagit på krafterna, på flera sätt. Jag försöker bearbeta några av mina stora sorger i livet samtidigt som ryggen inte vill det jag vill. Det är svårt att inse att vissa saker är andra förunnat och inte mig, det tar tid att bearbeta, många år i vissa fall och för vissa saker måste man börja inse att tiden runnit ifrån en. En sorg som är svår att dela med andra, sorger som man kanske inte vill dela med andra men som tar tid och kraft att bearbeta och komma i harmoni med eller hur man ska säga. Sorger som kommer att följa en hela livet, som säkert kommer att kravla sig upp då och då som ett sår som aldrig läker, som ibland spricker upp och lämnar dålig smak efter sig.
Denna bearbetning lämnar ångest i sitt spår och jag mår dåligt. Då får man försöka plocka fram ljusglimtar, de finns, men ligger så långt undangömda ibland så de nästan har försvunnit bland så mycket annat som tar ork...
Ha en fin helg, det ska jag försöka ha!!!
Men nu har jag så gott som lagt ner den verksamheten... maken till kräsna, tråkiga, svårskrivna karlar får man allt leta efter. Jag har visserligen haft två dejter i höst men efter dejten behagade de inte ens höra av sig... jo jag hörde av mig men sen var det dött. Bara att konstatera att de inte var något att ha och inget för mig. Det tar ett litet tag att bli avvand men nu verkar det ha gått ur kroppen i alla fall... :)
Numera är det Facebook som gäller, där har jag hittat ett par trevliga grupper med människor som har samma intresse som jag har, det blir sköna diskussioner, lite tjafs ibland, nya bekantskaper som man kanske kommer att träffa IVL (i verkliga livet) någon gång framöver. Vi utbyter erfarenheter och delar med oss av nyttiga tips. DET är absolut mer givande än att leta karlar som ändå inte är intresserade.
Det senaste halvåret har tagit på krafterna, på flera sätt. Jag försöker bearbeta några av mina stora sorger i livet samtidigt som ryggen inte vill det jag vill. Det är svårt att inse att vissa saker är andra förunnat och inte mig, det tar tid att bearbeta, många år i vissa fall och för vissa saker måste man börja inse att tiden runnit ifrån en. En sorg som är svår att dela med andra, sorger som man kanske inte vill dela med andra men som tar tid och kraft att bearbeta och komma i harmoni med eller hur man ska säga. Sorger som kommer att följa en hela livet, som säkert kommer att kravla sig upp då och då som ett sår som aldrig läker, som ibland spricker upp och lämnar dålig smak efter sig.
Denna bearbetning lämnar ångest i sitt spår och jag mår dåligt. Då får man försöka plocka fram ljusglimtar, de finns, men ligger så långt undangömda ibland så de nästan har försvunnit bland så mycket annat som tar ork...
Ha en fin helg, det ska jag försöka ha!!!
Kan inte koderna...
Jag kände lite igen mig i går när jag såg Anders Lundin på TV i Sommarpratarna. Jag vill heller inte stoppas i ett fack, rätta in mig i gruppen och göra som alla andra i sammanhanget. Jag gillar inte dessa boxar som man liksom ska fösas ihop i med likasinnade, som har samma intressen, samma tankesätt eller något annat "samma". Det är så befriande att träffa och umgås med folk som inte tycker, tänker eller ser lika ut som en själv...
Jag kan heller inte alla underliga koder man ska kunna för att passa i. Jag kan heller inte förstå att en människa inte alltid är en människa och ska behandlas som sådan. det spelar väl ingen roll om man har pengar på banken eller inte, om man har snyggaste bilen, häftigaste huset eller vad det nu är.
Visst förstår jag att man på galapremiär ska vara galaklädd, på bröllop ska hålla på etiketten, osv. Men jag förstår inte att man ska bli behandlad annorlunda för att man inte är eller har det exakt som övriga runt omkring. Det är väl underbart med någon som sticker ut, som är sig själv, som vågar.
Dessa koderna är viktiga i samhället, det märks alltför väl i väldigt många sammanhang. Kan man lära sig de på enkelt vis? Är det nödvändigt att kunna dem?
Jag är inte född med pengar på banken, har inte pengar på banken nu heller men jag klarar mig. Är jag sämre för det, nä för mig är det klart att jag eller nån annan inte är det men för många spelar de yttre attributen så otroligt stor roll. Pengar gör så klart mycket i livet enklare och fattig borde ingen behöva vara i dagens samhälle men tyvärr finns fattigdomen här och nu och jag tror inte vi sett slutet på det än.
Lite spretigt inlägg och inte vet jag kanske riktigt vad jag vill säga men håll till godo!!
Jag kan heller inte alla underliga koder man ska kunna för att passa i. Jag kan heller inte förstå att en människa inte alltid är en människa och ska behandlas som sådan. det spelar väl ingen roll om man har pengar på banken eller inte, om man har snyggaste bilen, häftigaste huset eller vad det nu är.
Visst förstår jag att man på galapremiär ska vara galaklädd, på bröllop ska hålla på etiketten, osv. Men jag förstår inte att man ska bli behandlad annorlunda för att man inte är eller har det exakt som övriga runt omkring. Det är väl underbart med någon som sticker ut, som är sig själv, som vågar.
Dessa koderna är viktiga i samhället, det märks alltför väl i väldigt många sammanhang. Kan man lära sig de på enkelt vis? Är det nödvändigt att kunna dem?
Jag är inte född med pengar på banken, har inte pengar på banken nu heller men jag klarar mig. Är jag sämre för det, nä för mig är det klart att jag eller nån annan inte är det men för många spelar de yttre attributen så otroligt stor roll. Pengar gör så klart mycket i livet enklare och fattig borde ingen behöva vara i dagens samhälle men tyvärr finns fattigdomen här och nu och jag tror inte vi sett slutet på det än.
Lite spretigt inlägg och inte vet jag kanske riktigt vad jag vill säga men håll till godo!!
