Dejting på nätet...

Ja detta med nätdejting, det har jag nu försökt mig på i ett antal år med mer misslyckade resultat än lyckade. Många stolpskott har passerat revy, några trevliga män som inte känts något för och någon enstaka som vart lite mer för ett litet tag. Det som varit bäst är nog de goa kvinnliga vänner som jag har fått.

Nu lägger jag ner mina profiler en efter en på dessa sidor, det känns totalt meningslöst att vara kvar där när de karlar som man kontaktar aldrig svarar eller de som besöker ens profil aldrig skriver eller skriver sånt som man aldrig vill höra från någon som inledningsreplik eller ens senare. Jag vet inte vilken funktion dessa sajter fyller för flertalet av medlemmarna, om det handlar om sexkontakter men då finns det andra mer lämpade sajter, eller om det handlar om att titta på så många bilder som möjligt och det är en tävling, eller om det är för att förnedra så många som möjligt genom att vara otrevlig och kränka andra, eller om flertalet helt enkelt är för blyga för att ta kontakt, eller de kanske lider av någon underlig sjukdom, eller, eller, eller...

En dejt har jag haft i år och han somnade i min soffa och hörde inte av sig något mer sen... Var det jag som var för tråkig, arbetsveckan som varit för tuff eller...? Jag hörde av mig per sms men han hörde sen inte av sig mer...

Som sagt, nu lägger jag ner detta och ägnar mig åt annat istället.

Någon som förresten vet vilken ände man ska börja i om man ska flytta? Är det jobb först som gäller eller är det boende först som gäller? Jag har ingen aning om hur jag ska gå tillväga... Det känns mest som ett moment 22, ingen bostad inget jobb, inget jobb ingen bostad... Sen har jag ju resten av gänget att ta lite hänsyn till, de fyrbenta som inte direkt kan flytta in i en liten lägenhet mitt i stan, då skulle jag bli vräkt rätt snart tror jag.

Höstdepression gör sig påmind tror jag, inte roligt men det blir väl bättre...

Ny månad snart slut...

Som vanligt så har det blivit dåligt med skrivandet i bloggen.

Hösten har kommit och vintern är inte långt borta. Minusgrader om nätterna, höstsol om dagarna, det har varit fint nu ett tag men snart är november här med storm och regn och kanske även snö.

Jag är sällan riktigt på humör, ryggen har varit besvärlig många månader nu. Det känns dessutom som den stora katastrofen ligger på lur, en känsla i kroppen säger att något snart kommer att gå sönder, något som kostar pengar... Ingen rolig känsla!

Vovvarna mår fint i alla fall. Gammelman är lite skruttig men inte så det stör varken honom eller mig, man får bli gammal som hund. Hans höfter håller än trots att de såg dåliga ut redan vid dryga 1 års ålder, nu har han passerat 9 år.

Jag vill flytta men det är inte lätt. Vill komma närmare mina föräldrar som ju inte blir yngre med åren. Jag vill kunna åka på söndagsmiddag eller bara åka dit och säga hej över en fika. 38 mil tillåter inte det...

Nu ska jag avsluta så ni inte får mer "klagor"... Lever gör jag i alla fall och saknar sällskap i stugan!

RSS 2.0