Inte mycket liv...
Nej det är inte mycket liv i denna bloggen men själv lever jag fortfarande i alla fall.
Kanske kanske har läkarna nu efter 1½ år hittat vad som kan vara felet hos mig, väntar bara på senaste provsvaren för att se om teorierna och förra provsvaren säger samma sak. Kan ju säga att jag längtar efter att få känna mig mer normal, mer frisk än jag har gjort på väldigt länge.
Vi går mot våren även om nattemperaturen säger midvinter, tur att dagstemperaturen säger något annat. Det ska inte vara så kallt i mitten av mars...
Tjingeling!!!
Läääänge sen...
Ja nu var det en hel evighet sen jag var här inne och skrev.
Friskare? Nej tyvärr inte och vad som är fel vet de fortfarande inte. Nu byter jag vårdcentral så kanske man i alla fall får träffa samma läkare mer än en gång.
Nu är det hög tid att gå och sova och jag hoppas att jag får sova ordentligt i natt. Sömnen är inte heller den bästa så man mår egentligen inget vidare men måste ju köra på ändå.
Jag är sjuk...
Japp jag är sjuk men vad som är fel vet vi inte... Sänkan ligger bra, njurvärden är bra, levervärden är bra, saltbalans i blodet är bra, ingen infektion, inga mikrober eller annat som de kan se, proverna visar att jag är frisk... Termometern visar att jag är sjuk, feber mest hela tiden, den går lite upp och ner, ofta ner om kvällen och lite mer om morgonen och ibland drar den iväg uppåt 38,5, huvudvärk har tillstött de senaste veckorna, ibland är den borta men sen så dyker den upp igen, diverse olika diffusa symptom kommer och går. Jag orkar inget, har någon enstaka bra dag nu, tidigare var det flera bra dagar. Att fixa lite hemma tar helt musten ur kroppen, jag vilar mest och ändå sover jag 7-8 timmar varje natt vilket är mycket för mig. Till veckan får jag förhoppningsvis svar på prover om ämnesomsättning och borrelia, jag hoppas att det visar något annars blir det vidare till specialist.
Man får ta en dag i taget. Jag är inte van att vara sjuk så det är lite svårt att vänja sig.
På måndag ska jag börja praktisera och det ska bli trevligt i alla fall.
Vovvarna tycker att jag är ganska tråkig som inte går långpromenader med dem men orken finns inte till det. Det blir korta turer runt om här och till postlådan. Fast vädret inbjuder ju inte direkt till långa turer ute heller med stormvindar, blandat med blåst och regn.
Nu ska jag försöka fixa lite mat till mig själv...
Nätdejting och livssorger, vilken blandning...
Ja det var väl ett j-la tjat om detta... :)
Men nu har jag så gott som lagt ner den verksamheten... maken till kräsna, tråkiga, svårskrivna karlar får man allt leta efter. Jag har visserligen haft två dejter i höst men efter dejten behagade de inte ens höra av sig... jo jag hörde av mig men sen var det dött. Bara att konstatera att de inte var något att ha och inget för mig. Det tar ett litet tag att bli avvand men nu verkar det ha gått ur kroppen i alla fall... :)
Numera är det Facebook som gäller, där har jag hittat ett par trevliga grupper med människor som har samma intresse som jag har, det blir sköna diskussioner, lite tjafs ibland, nya bekantskaper som man kanske kommer att träffa IVL (i verkliga livet) någon gång framöver. Vi utbyter erfarenheter och delar med oss av nyttiga tips. DET är absolut mer givande än att leta karlar som ändå inte är intresserade.
Det senaste halvåret har tagit på krafterna, på flera sätt. Jag försöker bearbeta några av mina stora sorger i livet samtidigt som ryggen inte vill det jag vill. Det är svårt att inse att vissa saker är andra förunnat och inte mig, det tar tid att bearbeta, många år i vissa fall och för vissa saker måste man börja inse att tiden runnit ifrån en. En sorg som är svår att dela med andra, sorger som man kanske inte vill dela med andra men som tar tid och kraft att bearbeta och komma i harmoni med eller hur man ska säga. Sorger som kommer att följa en hela livet, som säkert kommer att kravla sig upp då och då som ett sår som aldrig läker, som ibland spricker upp och lämnar dålig smak efter sig.
Denna bearbetning lämnar ångest i sitt spår och jag mår dåligt. Då får man försöka plocka fram ljusglimtar, de finns, men ligger så långt undangömda ibland så de nästan har försvunnit bland så mycket annat som tar ork...
Ha en fin helg, det ska jag försöka ha!!!
Men nu har jag så gott som lagt ner den verksamheten... maken till kräsna, tråkiga, svårskrivna karlar får man allt leta efter. Jag har visserligen haft två dejter i höst men efter dejten behagade de inte ens höra av sig... jo jag hörde av mig men sen var det dött. Bara att konstatera att de inte var något att ha och inget för mig. Det tar ett litet tag att bli avvand men nu verkar det ha gått ur kroppen i alla fall... :)
Numera är det Facebook som gäller, där har jag hittat ett par trevliga grupper med människor som har samma intresse som jag har, det blir sköna diskussioner, lite tjafs ibland, nya bekantskaper som man kanske kommer att träffa IVL (i verkliga livet) någon gång framöver. Vi utbyter erfarenheter och delar med oss av nyttiga tips. DET är absolut mer givande än att leta karlar som ändå inte är intresserade.
Det senaste halvåret har tagit på krafterna, på flera sätt. Jag försöker bearbeta några av mina stora sorger i livet samtidigt som ryggen inte vill det jag vill. Det är svårt att inse att vissa saker är andra förunnat och inte mig, det tar tid att bearbeta, många år i vissa fall och för vissa saker måste man börja inse att tiden runnit ifrån en. En sorg som är svår att dela med andra, sorger som man kanske inte vill dela med andra men som tar tid och kraft att bearbeta och komma i harmoni med eller hur man ska säga. Sorger som kommer att följa en hela livet, som säkert kommer att kravla sig upp då och då som ett sår som aldrig läker, som ibland spricker upp och lämnar dålig smak efter sig.
Denna bearbetning lämnar ångest i sitt spår och jag mår dåligt. Då får man försöka plocka fram ljusglimtar, de finns, men ligger så långt undangömda ibland så de nästan har försvunnit bland så mycket annat som tar ork...
Ha en fin helg, det ska jag försöka ha!!!
Kan inte koderna...
Jag kände lite igen mig i går när jag såg Anders Lundin på TV i Sommarpratarna. Jag vill heller inte stoppas i ett fack, rätta in mig i gruppen och göra som alla andra i sammanhanget. Jag gillar inte dessa boxar som man liksom ska fösas ihop i med likasinnade, som har samma intressen, samma tankesätt eller något annat "samma". Det är så befriande att träffa och umgås med folk som inte tycker, tänker eller ser lika ut som en själv...
Jag kan heller inte alla underliga koder man ska kunna för att passa i. Jag kan heller inte förstå att en människa inte alltid är en människa och ska behandlas som sådan. det spelar väl ingen roll om man har pengar på banken eller inte, om man har snyggaste bilen, häftigaste huset eller vad det nu är.
Visst förstår jag att man på galapremiär ska vara galaklädd, på bröllop ska hålla på etiketten, osv. Men jag förstår inte att man ska bli behandlad annorlunda för att man inte är eller har det exakt som övriga runt omkring. Det är väl underbart med någon som sticker ut, som är sig själv, som vågar.
Dessa koderna är viktiga i samhället, det märks alltför väl i väldigt många sammanhang. Kan man lära sig de på enkelt vis? Är det nödvändigt att kunna dem?
Jag är inte född med pengar på banken, har inte pengar på banken nu heller men jag klarar mig. Är jag sämre för det, nä för mig är det klart att jag eller nån annan inte är det men för många spelar de yttre attributen så otroligt stor roll. Pengar gör så klart mycket i livet enklare och fattig borde ingen behöva vara i dagens samhälle men tyvärr finns fattigdomen här och nu och jag tror inte vi sett slutet på det än.
Lite spretigt inlägg och inte vet jag kanske riktigt vad jag vill säga men håll till godo!!
Jag kan heller inte alla underliga koder man ska kunna för att passa i. Jag kan heller inte förstå att en människa inte alltid är en människa och ska behandlas som sådan. det spelar väl ingen roll om man har pengar på banken eller inte, om man har snyggaste bilen, häftigaste huset eller vad det nu är.
Visst förstår jag att man på galapremiär ska vara galaklädd, på bröllop ska hålla på etiketten, osv. Men jag förstår inte att man ska bli behandlad annorlunda för att man inte är eller har det exakt som övriga runt omkring. Det är väl underbart med någon som sticker ut, som är sig själv, som vågar.
Dessa koderna är viktiga i samhället, det märks alltför väl i väldigt många sammanhang. Kan man lära sig de på enkelt vis? Är det nödvändigt att kunna dem?
Jag är inte född med pengar på banken, har inte pengar på banken nu heller men jag klarar mig. Är jag sämre för det, nä för mig är det klart att jag eller nån annan inte är det men för många spelar de yttre attributen så otroligt stor roll. Pengar gör så klart mycket i livet enklare och fattig borde ingen behöva vara i dagens samhälle men tyvärr finns fattigdomen här och nu och jag tror inte vi sett slutet på det än.
Lite spretigt inlägg och inte vet jag kanske riktigt vad jag vill säga men håll till godo!!
Dejting på nätet...
Ja detta med nätdejting, det har jag nu försökt mig på i ett antal år med mer misslyckade resultat än lyckade. Många stolpskott har passerat revy, några trevliga män som inte känts något för och någon enstaka som vart lite mer för ett litet tag. Det som varit bäst är nog de goa kvinnliga vänner som jag har fått.
Nu lägger jag ner mina profiler en efter en på dessa sidor, det känns totalt meningslöst att vara kvar där när de karlar som man kontaktar aldrig svarar eller de som besöker ens profil aldrig skriver eller skriver sånt som man aldrig vill höra från någon som inledningsreplik eller ens senare. Jag vet inte vilken funktion dessa sajter fyller för flertalet av medlemmarna, om det handlar om sexkontakter men då finns det andra mer lämpade sajter, eller om det handlar om att titta på så många bilder som möjligt och det är en tävling, eller om det är för att förnedra så många som möjligt genom att vara otrevlig och kränka andra, eller om flertalet helt enkelt är för blyga för att ta kontakt, eller de kanske lider av någon underlig sjukdom, eller, eller, eller...
En dejt har jag haft i år och han somnade i min soffa och hörde inte av sig något mer sen... Var det jag som var för tråkig, arbetsveckan som varit för tuff eller...? Jag hörde av mig per sms men han hörde sen inte av sig mer...
Som sagt, nu lägger jag ner detta och ägnar mig åt annat istället.
Någon som förresten vet vilken ände man ska börja i om man ska flytta? Är det jobb först som gäller eller är det boende först som gäller? Jag har ingen aning om hur jag ska gå tillväga... Det känns mest som ett moment 22, ingen bostad inget jobb, inget jobb ingen bostad... Sen har jag ju resten av gänget att ta lite hänsyn till, de fyrbenta som inte direkt kan flytta in i en liten lägenhet mitt i stan, då skulle jag bli vräkt rätt snart tror jag.
Höstdepression gör sig påmind tror jag, inte roligt men det blir väl bättre...
Nu lägger jag ner mina profiler en efter en på dessa sidor, det känns totalt meningslöst att vara kvar där när de karlar som man kontaktar aldrig svarar eller de som besöker ens profil aldrig skriver eller skriver sånt som man aldrig vill höra från någon som inledningsreplik eller ens senare. Jag vet inte vilken funktion dessa sajter fyller för flertalet av medlemmarna, om det handlar om sexkontakter men då finns det andra mer lämpade sajter, eller om det handlar om att titta på så många bilder som möjligt och det är en tävling, eller om det är för att förnedra så många som möjligt genom att vara otrevlig och kränka andra, eller om flertalet helt enkelt är för blyga för att ta kontakt, eller de kanske lider av någon underlig sjukdom, eller, eller, eller...
En dejt har jag haft i år och han somnade i min soffa och hörde inte av sig något mer sen... Var det jag som var för tråkig, arbetsveckan som varit för tuff eller...? Jag hörde av mig per sms men han hörde sen inte av sig mer...
Som sagt, nu lägger jag ner detta och ägnar mig åt annat istället.
Någon som förresten vet vilken ände man ska börja i om man ska flytta? Är det jobb först som gäller eller är det boende först som gäller? Jag har ingen aning om hur jag ska gå tillväga... Det känns mest som ett moment 22, ingen bostad inget jobb, inget jobb ingen bostad... Sen har jag ju resten av gänget att ta lite hänsyn till, de fyrbenta som inte direkt kan flytta in i en liten lägenhet mitt i stan, då skulle jag bli vräkt rätt snart tror jag.
Höstdepression gör sig påmind tror jag, inte roligt men det blir väl bättre...
Ny månad snart slut...
Som vanligt så har det blivit dåligt med skrivandet i bloggen.
Hösten har kommit och vintern är inte långt borta. Minusgrader om nätterna, höstsol om dagarna, det har varit fint nu ett tag men snart är november här med storm och regn och kanske även snö.
Jag är sällan riktigt på humör, ryggen har varit besvärlig många månader nu. Det känns dessutom som den stora katastrofen ligger på lur, en känsla i kroppen säger att något snart kommer att gå sönder, något som kostar pengar... Ingen rolig känsla!
Vovvarna mår fint i alla fall. Gammelman är lite skruttig men inte så det stör varken honom eller mig, man får bli gammal som hund. Hans höfter håller än trots att de såg dåliga ut redan vid dryga 1 års ålder, nu har han passerat 9 år.
Jag vill flytta men det är inte lätt. Vill komma närmare mina föräldrar som ju inte blir yngre med åren. Jag vill kunna åka på söndagsmiddag eller bara åka dit och säga hej över en fika. 38 mil tillåter inte det...
Nu ska jag avsluta så ni inte får mer "klagor"... Lever gör jag i alla fall och saknar sällskap i stugan!
Hösten har kommit och vintern är inte långt borta. Minusgrader om nätterna, höstsol om dagarna, det har varit fint nu ett tag men snart är november här med storm och regn och kanske även snö.
Jag är sällan riktigt på humör, ryggen har varit besvärlig många månader nu. Det känns dessutom som den stora katastrofen ligger på lur, en känsla i kroppen säger att något snart kommer att gå sönder, något som kostar pengar... Ingen rolig känsla!
Vovvarna mår fint i alla fall. Gammelman är lite skruttig men inte så det stör varken honom eller mig, man får bli gammal som hund. Hans höfter håller än trots att de såg dåliga ut redan vid dryga 1 års ålder, nu har han passerat 9 år.
Jag vill flytta men det är inte lätt. Vill komma närmare mina föräldrar som ju inte blir yngre med åren. Jag vill kunna åka på söndagsmiddag eller bara åka dit och säga hej över en fika. 38 mil tillåter inte det...
Nu ska jag avsluta så ni inte får mer "klagor"... Lever gör jag i alla fall och saknar sällskap i stugan!
Städa städa varje fredag å så varje jul...
Eller hur var det nu Pippi sjöng?
Har städat dagen lång, tar det lugnt så inte ryggen pajar men man vet aldrig, den är nyckfull den rackarn. Än så länge känns den rätt okej i alla fall.
Fick ett skönt besked i förmiddags i alla fall. En av gammelhundarna som bor hos mina föräldrar har fått en knöl, de har varit till veterinären och tagit prover på den och i morse var de och tog stygnen och fick besked om vad det var och det var en godartad tumör i fettvävnaden, den behöver inte åtgärdas om den inte blir större och kosmetiskt störande. Det var en lättnad att få höra. 9½-åriga damen mår bara gott och hänger förhoppningsvis med ett tag till.
Kan man bli irriterad på sjukvården?
Jag har varit på röntgen och resultatet skulle läkaren ringa om inom 14 dagar, igår hade det gått 14 dagar... Hade inte läkaren hört av sig så skulle jag ringa...
Vore det inte smidigare att läkaren ringde så behöver inte jag ta upp tid för de som är ännu sjukare och ringa på de ynka 2 timmar som det är telefontid på vårdcentralen, sitta i telefonkö, osv. Förmodligen finns inte ens "min" läkare på vårdcentralen längre, här finns i stort sett enbart stafettläkare och de är ju inte kvar så länge direkt. Visst har läkarna det körigt men de har också betalt för det, jag är den som är "sjuk" och borde inte behöva lägga ner en massa tid och energi för att få reda på hur sjuk jag är.
Jag tycker att den som utbildar sig till läkare skulle placeras ut på kontrakt under en viss tid där det behövs läkare, alla läkare kan inte arbeta på stora sjukhus i storstäderna, landsbygden behöver också bra läkare. Men det borde kanske även gälla lärare, här på landsbygden finns inga behöriga lärare... Det får gå ändå...
Förr blev lärare placerade där det fanns jobb, bara att gilla läget under en tid.
Ha en skön fredag!
Just nu är hösten underbar... i morgon är det redan oktober.
Har städat dagen lång, tar det lugnt så inte ryggen pajar men man vet aldrig, den är nyckfull den rackarn. Än så länge känns den rätt okej i alla fall.
Fick ett skönt besked i förmiddags i alla fall. En av gammelhundarna som bor hos mina föräldrar har fått en knöl, de har varit till veterinären och tagit prover på den och i morse var de och tog stygnen och fick besked om vad det var och det var en godartad tumör i fettvävnaden, den behöver inte åtgärdas om den inte blir större och kosmetiskt störande. Det var en lättnad att få höra. 9½-åriga damen mår bara gott och hänger förhoppningsvis med ett tag till.
Kan man bli irriterad på sjukvården?
Jag har varit på röntgen och resultatet skulle läkaren ringa om inom 14 dagar, igår hade det gått 14 dagar... Hade inte läkaren hört av sig så skulle jag ringa...
Vore det inte smidigare att läkaren ringde så behöver inte jag ta upp tid för de som är ännu sjukare och ringa på de ynka 2 timmar som det är telefontid på vårdcentralen, sitta i telefonkö, osv. Förmodligen finns inte ens "min" läkare på vårdcentralen längre, här finns i stort sett enbart stafettläkare och de är ju inte kvar så länge direkt. Visst har läkarna det körigt men de har också betalt för det, jag är den som är "sjuk" och borde inte behöva lägga ner en massa tid och energi för att få reda på hur sjuk jag är.
Jag tycker att den som utbildar sig till läkare skulle placeras ut på kontrakt under en viss tid där det behövs läkare, alla läkare kan inte arbeta på stora sjukhus i storstäderna, landsbygden behöver också bra läkare. Men det borde kanske även gälla lärare, här på landsbygden finns inga behöriga lärare... Det får gå ändå...
Förr blev lärare placerade där det fanns jobb, bara att gilla läget under en tid.
Ha en skön fredag!
Just nu är hösten underbar... i morgon är det redan oktober.
Sex & sånt...
Något har hänt i landet Sverige de senaste åren när det gäller detta med förhållanden, särskilt här på nätet tror jag. Det är väldigt få som vill inleda något med siktet inställt på ett längre förhållande, de vill ha sex, de vill träffas regelbundet och ha sex, kanske umgås lite lagom men inte blanda en med familj, barn eller sitt vardagsliv. De vill absolut inte ha ett förhållande, de vill ha sin frihet att kunna "knulla runt" men ändå ha en säker sexkontakt om de inte kan hitta nån ny för tillfället...
Det här är inget för mig, jag har provat att dejta för att ha sex men så långt som till sex eller ens i närheten kom vi aldrig. När det väl kom till kritan så ville inte någon av oss detta...
Ska det vara ska det vara ordentligt. Jag vill ha ett fast varaktigt förhållande. Jag vill komma så långt att jag kan känna trygghet med denna andra person, känna att det finns ett "vi". Känna en gemenskap med en annan människa.
Se hela två inlägg på samma dygn, det var inte igår det hände senast...
Älgar...
Jaha, så var de i farten igen, en älg har hälsat på i hundhagen i natt igen. Inget direkt förstört bara tunna rep som dragits runt som annars sitter spända över staketet för att "höja" det. Hörde älgen när jag skulle släppa ut hundarna men jag börjar lära mig att först öppna dörren, väsnas lite så de har en chans att ta sig därifrån och sen släppa ut hundarna. Då får man behålla mer av staketet i alla fall. Måste nog plocka undan mer äpplen i lådor eller nåt så inte fallfrukten ligger på marken under trädet och lockar. Ändå har jag kört iväg en massa äpplen i skottkärra för att älgarna ska hålla sig någon annanstans. Tror att grannarnas äppelträd börjar bli tomma, mina träd har haft otroligt mycket äpplen i år.
Mycket älgprat blir det och om några veckor är det älgjakt så kanske att några försvinner ner i frysboxarna då men de brukar vara bra på att hålla sig undan "mina" äppelälgar.
Natten som var så hade grävlingen hittat hit också, satt på baksidan av stugan under äppelträdet och mumsade äpplen den med.
Nattinatti mina vänner!!!
Mycket älgprat blir det och om några veckor är det älgjakt så kanske att några försvinner ner i frysboxarna då men de brukar vara bra på att hålla sig undan "mina" äppelälgar.
Natten som var så hade grävlingen hittat hit också, satt på baksidan av stugan under äppelträdet och mumsade äpplen den med.
Nattinatti mina vänner!!!
Ojojoj...
Här har jag inte varit på väääääldigt länge...
Livet knallar på, bryr sig inte så mycket om ifall jag hänger med eller inte... Just nu känns det som om jag inte hänger med riktigt. Tur man har några få fina vänner som bryr sig om, kram till er!!!
Ryggen har i år spökat väldigt och vill inte bli riktigt bra.
Sommarvikariatet är slut sedan en dryg månad, det var roligt så länge det varade och folket där är lite sträva, kärva men ändå goa... Och det är underbart att känna att man hör till ett sammanhang ett tag i alla fall innan ensamheten gör sig påmind igen. En liten fest fick jag vara med på också trots att jag redan slutat min anställning, härligt gäng och skönt att träffas utanför jobbet var det också.
Äppelsäsongen är i full gång. Jag har varit iväg och fått mina favoritäpplen sortbestämda, så nu vet jag vad jag ska köpa för träd om jag behöver nytt, sorten var en gammal värmländsk sort som heter Spässerud och den kommer bara några mil härifrån ursprungligen, lite roligt kan jag tycka. Träd finns och det odlas nya så man kan få tag på det. Ett väldigt fint fast äpple som kan användas till mycket. I år har det hittills blivit äppeldricka, kräm och chutney, förutom bakverk förstås... tur det inte blir bakvärk...
Älgsäsongen har varat väldigt länge redan, sen i juli, och varar nog ett tag till. Lite hundhage som ska lagas, 2 stolpar avbrutna annars har det hållit sig hyfsat hittills.
Längtar inte alls efter vintern i år, hoppas att den kan bli lite lindrigare än tidigare år, annars får jag gräva djupt och köpa snöslunga tror jag.
Som sagt, det är sig likt och inget händer direkt, varken på den ena fronten eller den andra... Lite kärlek skulle inte skada men ingen i sikte som vanligt...
Ha det gôtt tills jag tittar in igen... Jag lär nog aldrig bli miljonär på min blogg i alla fall, haha...
Livet knallar på, bryr sig inte så mycket om ifall jag hänger med eller inte... Just nu känns det som om jag inte hänger med riktigt. Tur man har några få fina vänner som bryr sig om, kram till er!!!
Ryggen har i år spökat väldigt och vill inte bli riktigt bra.
Sommarvikariatet är slut sedan en dryg månad, det var roligt så länge det varade och folket där är lite sträva, kärva men ändå goa... Och det är underbart att känna att man hör till ett sammanhang ett tag i alla fall innan ensamheten gör sig påmind igen. En liten fest fick jag vara med på också trots att jag redan slutat min anställning, härligt gäng och skönt att träffas utanför jobbet var det också.
Äppelsäsongen är i full gång. Jag har varit iväg och fått mina favoritäpplen sortbestämda, så nu vet jag vad jag ska köpa för träd om jag behöver nytt, sorten var en gammal värmländsk sort som heter Spässerud och den kommer bara några mil härifrån ursprungligen, lite roligt kan jag tycka. Träd finns och det odlas nya så man kan få tag på det. Ett väldigt fint fast äpple som kan användas till mycket. I år har det hittills blivit äppeldricka, kräm och chutney, förutom bakverk förstås... tur det inte blir bakvärk...
Älgsäsongen har varat väldigt länge redan, sen i juli, och varar nog ett tag till. Lite hundhage som ska lagas, 2 stolpar avbrutna annars har det hållit sig hyfsat hittills.
Längtar inte alls efter vintern i år, hoppas att den kan bli lite lindrigare än tidigare år, annars får jag gräva djupt och köpa snöslunga tror jag.
Som sagt, det är sig likt och inget händer direkt, varken på den ena fronten eller den andra... Lite kärlek skulle inte skada men ingen i sikte som vanligt...
Ha det gôtt tills jag tittar in igen... Jag lär nog aldrig bli miljonär på min blogg i alla fall, haha...
Ytterligare vargangrepp...
Ja två vargar har tagit en wachtelhund på promenad med matte och barnvagn ett par hundra meter från sitt hus. Fruktansvärt tragiskt, inget man önskar någon men...
Bor man i ett vargrevir får man räkna med att det finns varg.
Har man hunden lös och dessutom nästan 100 meter ifrån sig (på vissa ställen säger man 5-10 m ifrån matte...!?) under den tid på året då hund får vara lös endast under sträng tillsyn så gör man sig skyldig till lagbrott, det vet varje hundägare som läst sig till vilka skyldigheter man har som hundägare.
Vargexperterna avråder strängt till att ha hund lös i vargrevir eller närhet av vargrevir.
Varg skiljer inte på hund och varg, främmande individ i reviret ska oskadliggöras, hund skiljer inte på hund och varg heller men tillhör en annan gren av släktet canis och fungerar inte helt på samma sätt som varg, hund välkomnar andra hundar i sitt revir tex.
Hade det varit en jakthund som blev tagen hade det inte uppmärksammats på detta viset säger en del men det var faktiskt en jakthund men den var förstås inte ute och jagade.
Den ena vargen gjorde utfall mot kvinnan med barnvagnen. Otrevligt men den vände förmodligen när den förstod att det var en människa, i upphetsningen över att finna en rival (hunden) i sina marker så reagerade inte vargarna på att det även var en människa i närheten.
Tidigare under våren/vintern har en golden retriever blivit tagen av varg hemma på gården men varför släpper man ut sin gamla (12 el.14 år) hund mitt i natten/tidigt på morgonen i mörkret, lämnar den ensam och går själv in i stallet och fodrar hästarna. Jo för så har man alltid gjort men bor man i ett vargrevir så kanske man skulle vara lite rädd om sin hund.
Även en sällskapshund av mindre modell har blivit tagen av varg hemma på gården. Hunden smet ut när familjens andra hund var ute och kissade sent och den kom inte när de ropade.
Själv bor jag inte mitt i ett vargrevir men jag har gjort en hage till mina hundar med direktutsläpp från huset, halva tomten är inhägnad. Jag är rädd om mina hundar, där får de göra sin sena kvällstoalett. Staketet är 110 cm högt, hyfsat säkert för större rovdjur. Dessutom brukar jag gå med mina hundar ut med ficklampa.
I februari hade jag påhälsning av varg, den/de (osäkert om antalet) gick runt min bil som står 5 meter från huset. Jag blev inte livrädd, här har passerat varg tidigare och jag bor på landet. Jag låter inte mina hundar springa lösa hur som helst och aldrig så långt som 50-100 m ifrån mig, jag är rädd om mina kamrater. Jag har plockat svamp i vargmarker med hund men jag låter dem inte springa lösa på okända ställen, jag är som sagt rädd om mina vänner och jag försöker ta hänsyn till naturen.
Skulle det overkliga hända, att en av mina hundar blev angripen skulle jag självklart bli förtvivlad men jag skulle inte skylla det inträffade på hela vargstammen och regeringen, jag skulle nog mest skylla på mig själv och min egen ouppmärksamhet.
Jag vägrar inrätta mig under uttrycket: "vi som bor på landsbygden vill inte ha varg". Jag bor på landsbygden och accepterar de djur vi har i vår natur och skulle jag inte vilja ha dem inpå knuten så är det nog jag som får flytta på mig. Jag är dessutom mer rädd för älg och björn än för varg om jag ska välja.
Bor man i ett vargrevir får man räkna med att det finns varg.
Har man hunden lös och dessutom nästan 100 meter ifrån sig (på vissa ställen säger man 5-10 m ifrån matte...!?) under den tid på året då hund får vara lös endast under sträng tillsyn så gör man sig skyldig till lagbrott, det vet varje hundägare som läst sig till vilka skyldigheter man har som hundägare.
Vargexperterna avråder strängt till att ha hund lös i vargrevir eller närhet av vargrevir.
Varg skiljer inte på hund och varg, främmande individ i reviret ska oskadliggöras, hund skiljer inte på hund och varg heller men tillhör en annan gren av släktet canis och fungerar inte helt på samma sätt som varg, hund välkomnar andra hundar i sitt revir tex.
Hade det varit en jakthund som blev tagen hade det inte uppmärksammats på detta viset säger en del men det var faktiskt en jakthund men den var förstås inte ute och jagade.
Den ena vargen gjorde utfall mot kvinnan med barnvagnen. Otrevligt men den vände förmodligen när den förstod att det var en människa, i upphetsningen över att finna en rival (hunden) i sina marker så reagerade inte vargarna på att det även var en människa i närheten.
Tidigare under våren/vintern har en golden retriever blivit tagen av varg hemma på gården men varför släpper man ut sin gamla (12 el.14 år) hund mitt i natten/tidigt på morgonen i mörkret, lämnar den ensam och går själv in i stallet och fodrar hästarna. Jo för så har man alltid gjort men bor man i ett vargrevir så kanske man skulle vara lite rädd om sin hund.
Även en sällskapshund av mindre modell har blivit tagen av varg hemma på gården. Hunden smet ut när familjens andra hund var ute och kissade sent och den kom inte när de ropade.
Själv bor jag inte mitt i ett vargrevir men jag har gjort en hage till mina hundar med direktutsläpp från huset, halva tomten är inhägnad. Jag är rädd om mina hundar, där får de göra sin sena kvällstoalett. Staketet är 110 cm högt, hyfsat säkert för större rovdjur. Dessutom brukar jag gå med mina hundar ut med ficklampa.
I februari hade jag påhälsning av varg, den/de (osäkert om antalet) gick runt min bil som står 5 meter från huset. Jag blev inte livrädd, här har passerat varg tidigare och jag bor på landet. Jag låter inte mina hundar springa lösa hur som helst och aldrig så långt som 50-100 m ifrån mig, jag är rädd om mina kamrater. Jag har plockat svamp i vargmarker med hund men jag låter dem inte springa lösa på okända ställen, jag är som sagt rädd om mina vänner och jag försöker ta hänsyn till naturen.
Skulle det overkliga hända, att en av mina hundar blev angripen skulle jag självklart bli förtvivlad men jag skulle inte skylla det inträffade på hela vargstammen och regeringen, jag skulle nog mest skylla på mig själv och min egen ouppmärksamhet.
Jag vägrar inrätta mig under uttrycket: "vi som bor på landsbygden vill inte ha varg". Jag bor på landsbygden och accepterar de djur vi har i vår natur och skulle jag inte vilja ha dem inpå knuten så är det nog jag som får flytta på mig. Jag är dessutom mer rädd för älg och björn än för varg om jag ska välja.
Händig kvinna...
Bra kvinna reder sig själv heter det ju...
Jag trodde nästan ett tag att jag hade tagit mig vatten över huvudet idag. Har haft en skottkärra med pyspunka, hela förra året fick jag pumpa varje gång jag skulle använda kärran, lite tröttsamt i längden. Nu igår köpte jag en innerslang till däcket. Funderade inte så mycket innan men kom ju på när jag skulle sätta dit denna innerslang att jag har ju inga verktyg till det här hemma men skam den som ger sig, så jag satte igång. Fick ur den sista luften, lyckades få däcket att släppa kanten, fick bort ventilen med lite milt våld och en kniv, trädde på innerslangen, satte dit nya ventilen på rätt ställe och började knöka in slangen i däcket. Det gick trögt kan jag ju bara meddela men ibland är tålamodet stort så jag knölade slang och tryckte in... Med hjälp av en mycket slö maskrosupptagare så fick jag slangen på plats och kunde pumpa upp däcket igen.
Så jo bra kvinna reder sig själv... det stämmer absolut in på mig. Händig är jag och det är ju tur det när man lever ensam!
Jag trodde nästan ett tag att jag hade tagit mig vatten över huvudet idag. Har haft en skottkärra med pyspunka, hela förra året fick jag pumpa varje gång jag skulle använda kärran, lite tröttsamt i längden. Nu igår köpte jag en innerslang till däcket. Funderade inte så mycket innan men kom ju på när jag skulle sätta dit denna innerslang att jag har ju inga verktyg till det här hemma men skam den som ger sig, så jag satte igång. Fick ur den sista luften, lyckades få däcket att släppa kanten, fick bort ventilen med lite milt våld och en kniv, trädde på innerslangen, satte dit nya ventilen på rätt ställe och började knöka in slangen i däcket. Det gick trögt kan jag ju bara meddela men ibland är tålamodet stort så jag knölade slang och tryckte in... Med hjälp av en mycket slö maskrosupptagare så fick jag slangen på plats och kunde pumpa upp däcket igen.
Så jo bra kvinna reder sig själv... det stämmer absolut in på mig. Händig är jag och det är ju tur det när man lever ensam!
Poliskontroll...
För första gången i mitt 20-åriga körkortsliv har jag hamnat i en poliskontroll. Körkorts- och nykterhetskontroll, mitt på blanka förmiddagen en onsdag i Arvika.
Körkortet var med och nykter var jag helt och hållet så det gick galant.
Kul var det tycker jag och polistjejen var SÅÅÅ trevlig.
Snart börjar jag på mitt nya jobb... eller jag har ju tjuvstartat lite hemmavid, lite planering krävs ju när man ska ut på egen hand men roligt ska det bli!
April har det blivit, vårmånad... Men härom dagen kändes det som regnigt och mörkt oktober... Jag hoppas att våren framöver visar bättre sidor än så.
Jag har haft en ganska ovanlig gäst i min trädgård idag, en fasantupp... han gick här ute runt granhäcken och skrockade hemtrevligt. Hoppas att han hittar en söt lite höna att bilda familj med, det vore trevligt om de sprider sig.
Körkortet var med och nykter var jag helt och hållet så det gick galant.
Kul var det tycker jag och polistjejen var SÅÅÅ trevlig.
Snart börjar jag på mitt nya jobb... eller jag har ju tjuvstartat lite hemmavid, lite planering krävs ju när man ska ut på egen hand men roligt ska det bli!
April har det blivit, vårmånad... Men härom dagen kändes det som regnigt och mörkt oktober... Jag hoppas att våren framöver visar bättre sidor än så.
Jag har haft en ganska ovanlig gäst i min trädgård idag, en fasantupp... han gick här ute runt granhäcken och skrockade hemtrevligt. Hoppas att han hittar en söt lite höna att bilda familj med, det vore trevligt om de sprider sig.
Fullt upp...
Ja ibland så har man fullt upp och dessutom bloggtorka... eller egentligen inte bloggtorka för det ligger några bloggar och mognar men ibland är de som fint vin, tar lite tid att mogna och blomma ut i full bouqé.
Jag har varit på anställningsintervju och fastän de inte pratat med alla än så fick jag jobbet, där på intervjun, trevligt. Nu väntar jag på att allt ska fixas så det kan starta. Spännande att prova på något helt nytt, en form av lärarjobb blir det, för pensionärsgrupper, teknik är inblandat, intressant.
Nu tänkte jag dra ett varv till om detta med dejtingsajter och utseendefixering.
Man träffar på en hel del fascinerande människor, en del trevliga andra mindre trevliga.
Något som jag råkar ut för gång på gång är sådana personer som, trots att de säger motsatsen, är totalt utseendefixerade.
När man hållit på med detta så länge som jag har så lär man sig olika saker, lite olika knep och testar dessutom olika strategier. På en sajt som jag är med så fick jag rätt sällan besök, då och då var någon in och tittade och ibland kom ett meddelande från någon suspekt person utan bild. Jag beslöt mig för att ta bort min bild och vad händer då? Jo det dyker upp fler besökare... Jag tar kontakt med några och vi utbyter trevliga givande meddelanden med varandra. Skoj och allvar blandat och det är som sagt trevligt. Efter ett tag ber de om att få tillgång till mina bilder som man kan hålla privata på denna sajt. Jag ger tillgång och vips så är personerna väck... Jag skickar något lite skämtsamt om att de kanske blev avskräckta men svar kommer inte, inte den kvällen och inte heller nästa dag... svar uteblir helt.
Jag förstår ju att de inte fick se vad de förväntade sig... så att snacka om att insidan har störst betydelse för människor, det är en sanning som bara är en sanning för en del av befolkningen och långt ifrån alla... Så utseendefixeringen är större än vad vi tror. Passar inte bilderna till punkt och pricka så är man för evigt dömd och det tycker jag är tragiskt, dessa människor är tragiska. Och det handlar inte om hur de själva ser ut för jag har blivit dissad av lång som kort, smal som tjock.
Klart man inte ska lägga ner tid och tankar på dessa människor och det gör jag inte heller, det är ju deras problem, det är dom som missar så mycket, som har fördomarna, som inte blivit vuxna och kloka...
Men lite kan jag sörja att så trevliga samtal om allt möjligt i livet ska sluta så abrupt pga att mitt utseende inte föll dem i smaken, tänk så många underbara människor dessa personerna missar i livet, för att de är så utseendefixerade.
Jag har varit på anställningsintervju och fastän de inte pratat med alla än så fick jag jobbet, där på intervjun, trevligt. Nu väntar jag på att allt ska fixas så det kan starta. Spännande att prova på något helt nytt, en form av lärarjobb blir det, för pensionärsgrupper, teknik är inblandat, intressant.
Nu tänkte jag dra ett varv till om detta med dejtingsajter och utseendefixering.
Man träffar på en hel del fascinerande människor, en del trevliga andra mindre trevliga.
Något som jag råkar ut för gång på gång är sådana personer som, trots att de säger motsatsen, är totalt utseendefixerade.
När man hållit på med detta så länge som jag har så lär man sig olika saker, lite olika knep och testar dessutom olika strategier. På en sajt som jag är med så fick jag rätt sällan besök, då och då var någon in och tittade och ibland kom ett meddelande från någon suspekt person utan bild. Jag beslöt mig för att ta bort min bild och vad händer då? Jo det dyker upp fler besökare... Jag tar kontakt med några och vi utbyter trevliga givande meddelanden med varandra. Skoj och allvar blandat och det är som sagt trevligt. Efter ett tag ber de om att få tillgång till mina bilder som man kan hålla privata på denna sajt. Jag ger tillgång och vips så är personerna väck... Jag skickar något lite skämtsamt om att de kanske blev avskräckta men svar kommer inte, inte den kvällen och inte heller nästa dag... svar uteblir helt.
Jag förstår ju att de inte fick se vad de förväntade sig... så att snacka om att insidan har störst betydelse för människor, det är en sanning som bara är en sanning för en del av befolkningen och långt ifrån alla... Så utseendefixeringen är större än vad vi tror. Passar inte bilderna till punkt och pricka så är man för evigt dömd och det tycker jag är tragiskt, dessa människor är tragiska. Och det handlar inte om hur de själva ser ut för jag har blivit dissad av lång som kort, smal som tjock.
Klart man inte ska lägga ner tid och tankar på dessa människor och det gör jag inte heller, det är ju deras problem, det är dom som missar så mycket, som har fördomarna, som inte blivit vuxna och kloka...
Men lite kan jag sörja att så trevliga samtal om allt möjligt i livet ska sluta så abrupt pga att mitt utseende inte föll dem i smaken, tänk så många underbara människor dessa personerna missar i livet, för att de är så utseendefixerade.
Undrar lite grann...
Hur har samhället blivit så här otrolig utseendefixerat och ojämlikt??
Man har jobbat för jämlikhet mellan könen i otroligt många år men har vi kommit någonstans? Jo kvinnor har ju rösträtt och vi blir myndiga vid 18 år vi också... och på dagis ska man inte säga han och hon utan hen...
Men i övrgt verkar vi ligga rätt still i utveckling när det gäller jämställdhet... eller nja, män har slutat hålla upp dörren och rätta in stolen för damer... och en del män tycker att kvinnan kan göra det han alltid har gjort: skotta bort snön, byta däck och laga bilen... En del män har faktiskt också börjat diska, sköta dammsugaren och stryka sina skjortor, heder åt er... och till de kvinnor som inte bangar en oljepåfyllning eller lite snöskottning. Bäst är om man kan hjälpas åt och det blir ju dessutom roligare och man får kanske lära sig något nytt på kuppen.
Annars så är det mesta sig likt. Flickors kläder i butikerna är mindre i storlek än pojkars, tros att det står samma storlek på lapparna... (jo det är sant!) Enligt en expedit (ja det är ju inte hennes fel, men..) så är pojkars kläder rymligare för att de busar runt mer...(???) Klart att pojkar busar runt mer om flickors kläder inte går att busa i... eller??
Fick kontakt med en väldigt trevlig man härom dagen på en dejtingsida (jooo, jag är fortfarande ute på nätet...). Vi "pratade" länge via meddelanden, han var trevlig, såg trevlig ut, var strax över 50, jobbade som lärare på en ort lite söder ut. Han frågade m jag hade lust att träffas, ja det vore ju trevligt svarade jag, han har snart sportlov och kunde tänka sig en liten tur.
Han frågade om han kunde få se fler bilder på mig, självklart sa jag, han hade egentligen haft tillgång till bilderna hela tiden men inte sett det.
När han hade varit in och tittat på mina bilder så hörde jag inte ett ljud mer. Tänkte att han loggat ut för kvällen och skickade ett trevligt litet meddelande, såg att han läst det direkt men inte svarat, förstod att han inte tänkte höra av sig mer... Skickade ett litet meddelande någon dag senare om att jag beklagade att han inte var nöjd med mitt utseende men att jag ser ut så, jag som skrev så trevligt!! Kunde inte låta bli. Man kan väl i alla fall säga tack men nej tack...
Jag hoppas att han inte har samma fördomar mot sina elever... Samtidigt tycker jag synd om de som inte kan ge någon en chans... Ingen är förstås fördomsfri, jag har mina fördomar jag med men jag tror faktiskt att jag brukar ge människor en chans. Den här mannen hade ju redan sett mitt ansikte på bild och tyckte att jag var söt/vacker men en bilring runt midjan passade inte.
Klart man måste tycka om utseendet på den man ska träffa och jag kan ju säga att jag föredrar män som är lite längre, men av någon anledning är det män runt 60, på 165 cm som ofta fastnar för mig. Själv är jag 172 cm, mullig och vill inte känna mig större/länge än jag redan är...
Nä utseendefixeringen har gått för långt...
Man har jobbat för jämlikhet mellan könen i otroligt många år men har vi kommit någonstans? Jo kvinnor har ju rösträtt och vi blir myndiga vid 18 år vi också... och på dagis ska man inte säga han och hon utan hen...
Men i övrgt verkar vi ligga rätt still i utveckling när det gäller jämställdhet... eller nja, män har slutat hålla upp dörren och rätta in stolen för damer... och en del män tycker att kvinnan kan göra det han alltid har gjort: skotta bort snön, byta däck och laga bilen... En del män har faktiskt också börjat diska, sköta dammsugaren och stryka sina skjortor, heder åt er... och till de kvinnor som inte bangar en oljepåfyllning eller lite snöskottning. Bäst är om man kan hjälpas åt och det blir ju dessutom roligare och man får kanske lära sig något nytt på kuppen.
Annars så är det mesta sig likt. Flickors kläder i butikerna är mindre i storlek än pojkars, tros att det står samma storlek på lapparna... (jo det är sant!) Enligt en expedit (ja det är ju inte hennes fel, men..) så är pojkars kläder rymligare för att de busar runt mer...(???) Klart att pojkar busar runt mer om flickors kläder inte går att busa i... eller??
Fick kontakt med en väldigt trevlig man härom dagen på en dejtingsida (jooo, jag är fortfarande ute på nätet...). Vi "pratade" länge via meddelanden, han var trevlig, såg trevlig ut, var strax över 50, jobbade som lärare på en ort lite söder ut. Han frågade m jag hade lust att träffas, ja det vore ju trevligt svarade jag, han har snart sportlov och kunde tänka sig en liten tur.
Han frågade om han kunde få se fler bilder på mig, självklart sa jag, han hade egentligen haft tillgång till bilderna hela tiden men inte sett det.
När han hade varit in och tittat på mina bilder så hörde jag inte ett ljud mer. Tänkte att han loggat ut för kvällen och skickade ett trevligt litet meddelande, såg att han läst det direkt men inte svarat, förstod att han inte tänkte höra av sig mer... Skickade ett litet meddelande någon dag senare om att jag beklagade att han inte var nöjd med mitt utseende men att jag ser ut så, jag som skrev så trevligt!! Kunde inte låta bli. Man kan väl i alla fall säga tack men nej tack...
Jag hoppas att han inte har samma fördomar mot sina elever... Samtidigt tycker jag synd om de som inte kan ge någon en chans... Ingen är förstås fördomsfri, jag har mina fördomar jag med men jag tror faktiskt att jag brukar ge människor en chans. Den här mannen hade ju redan sett mitt ansikte på bild och tyckte att jag var söt/vacker men en bilring runt midjan passade inte.
Klart man måste tycka om utseendet på den man ska träffa och jag kan ju säga att jag föredrar män som är lite längre, men av någon anledning är det män runt 60, på 165 cm som ofta fastnar för mig. Själv är jag 172 cm, mullig och vill inte känna mig större/länge än jag redan är...
Nä utseendefixeringen har gått för långt...
Insnöad...
Ja lite mer insnöad än vanligt, haha.
Men nu är jag utskottad igen, grannen var här igår men lämnade en del efter sig. Jag valde att hålla mig inne i stormen som drog förbi och tog skyffeln med ut idag istället. I natt har det varit -16 grader så vintern håller i sig men är det vintermånad så har jag gärna vinter istället för snöslask och regn.
Solen lyser och värmer mot husväggen så våren är på gång...
Hörde kattugglan för någon vecka sedan, de har redan vår, tror att ljuset styr och de häckar ju redan på vårvintern för att hinna få fram sina ungar tills maten finns i överflöd på försommaren.
Mina talgoxar har varit hit och talat om att de är kvar i trakten. Jag matar ju inte småfåglarna om vintern, vill inte dra hit mer möss än det redan är men fåglarna är här ändå, här är ju kattfritt. Annars tar tamkatterna en hel del småfåglar, särskilt runt fågelborden om vintern, där fåglarna samlas och kanske inte är i bästa form. Här hittar de en del mat ändå eftersom det finns nypon, frön och annat som jag inte rensar bort på hösten.
Jag har nu avslutat sista praktikperioden på min kurs jag går. Har haft tre roliga, intressanta och spännande veckor på Röda Korsets second handbutik i Årjäng, Kupan. Lärt mig mycket och träffat trevliga människor. Butiken sköts av ideella krafter, mest pensionerade damer som har mycket intressant att dela med sig av. På Kupan finns också en fikahörna, Mötesplatsen, där finns ingen prislista, man ger vad man kan och vad man tycker att fikat är värt, en räddning för vissa invånare och en mötesplats för många.
Självklart följde en del "nya" saker med hem till mig, främst gardiner och några trasmattor och så förstås lite böcker.
Snart är kursen slut och framtiden är oviss men det är inget att oroa sig för nu, alltid finns någon råd.
Singel som vanlig, det är kanske så livet ska se ut. Man blir bekväm när man lever ensam och bara har hundarna att ta hänsyn till. Man vet vad man har men inte vad man får... som det så fint heter. Visst kan man få något bättre men när man uppnått en viss ålder blir man som sagt både bekväm och invand i sitt eget, det är svårt att lära känna från grunden och lära sig dela och känna tillit. Men man ska aldrig säga aldrig, jag har ju halva livet kvar!
Men nu är jag utskottad igen, grannen var här igår men lämnade en del efter sig. Jag valde att hålla mig inne i stormen som drog förbi och tog skyffeln med ut idag istället. I natt har det varit -16 grader så vintern håller i sig men är det vintermånad så har jag gärna vinter istället för snöslask och regn.
Solen lyser och värmer mot husväggen så våren är på gång...
Hörde kattugglan för någon vecka sedan, de har redan vår, tror att ljuset styr och de häckar ju redan på vårvintern för att hinna få fram sina ungar tills maten finns i överflöd på försommaren.
Mina talgoxar har varit hit och talat om att de är kvar i trakten. Jag matar ju inte småfåglarna om vintern, vill inte dra hit mer möss än det redan är men fåglarna är här ändå, här är ju kattfritt. Annars tar tamkatterna en hel del småfåglar, särskilt runt fågelborden om vintern, där fåglarna samlas och kanske inte är i bästa form. Här hittar de en del mat ändå eftersom det finns nypon, frön och annat som jag inte rensar bort på hösten.
Jag har nu avslutat sista praktikperioden på min kurs jag går. Har haft tre roliga, intressanta och spännande veckor på Röda Korsets second handbutik i Årjäng, Kupan. Lärt mig mycket och träffat trevliga människor. Butiken sköts av ideella krafter, mest pensionerade damer som har mycket intressant att dela med sig av. På Kupan finns också en fikahörna, Mötesplatsen, där finns ingen prislista, man ger vad man kan och vad man tycker att fikat är värt, en räddning för vissa invånare och en mötesplats för många.
Självklart följde en del "nya" saker med hem till mig, främst gardiner och några trasmattor och så förstås lite böcker.
Snart är kursen slut och framtiden är oviss men det är inget att oroa sig för nu, alltid finns någon råd.
Singel som vanlig, det är kanske så livet ska se ut. Man blir bekväm när man lever ensam och bara har hundarna att ta hänsyn till. Man vet vad man har men inte vad man får... som det så fint heter. Visst kan man få något bättre men när man uppnått en viss ålder blir man som sagt både bekväm och invand i sitt eget, det är svårt att lära känna från grunden och lära sig dela och känna tillit. Men man ska aldrig säga aldrig, jag har ju halva livet kvar!
Fördelen med äldre kvinnor
1. En äldre kvinna är billigare att dejta. En yngre kvinna kostar dej minst 12 öl, medan en äldre kvinna vill ligga med dej efter en kopp örtté och en mazarin.
2. Äldre kvinnor har bra jobb och pensionsförsäkringar.
3. En äldre kvinna kommer aldrig att anklaga dej för att du "utnyttjar henne". Hon utnyttjar dej!
4. En äldre kvinna väcker dej inte klockan 2 på natten och frågar efter din åsikt. Hon litar tillräckligt mycket på sitt eget omdöme för att ge fan i vad du tycker.
5. En äldre kvinna har alltid en kondom i handväskan. Yngre kvinnor hoppas att du har en i plånboken för det är ju så pinsamt att köpa dem.
6. Ju äldre en kvinna blir, desto större sexdrift får hon.
7. Du behöver inte betala taxin åt en äldre kvinna. Äldre kvinnor kan springa snabbare och promenera längre eftersom de har så bekväma skor eller så betalar de taxin själva.
8. Man kan ha "one-night-stands" med en äldre kvinna. En äldre kvinna är redan involverad med någon, så du behöver inte gå runt och ha ångest för att du måste inleda ett djupare förhållande. Det sista hon vill ha i livet är ännu en klängig, gnällig och beroende man.
9. Äldre kvinnor är mer ärliga. En äldre kvinna kommer att säga till dej att du är ett svin om du beter dej som ett. En yngre kvinna säger ingenting, för tänk om du skulle göra slut med henne för att hon sagt fel saker.
10.Äldre kvinnor tar inte över dina vänner och dina intressen. De har egna vänner och intressen.
11.En äldre kvinna kommer när hon vill. Du behöver inte fundera över huruvida du tillfredställer henne eller inte eftersom hon garanterat klarar av den saken med eller utan din hjälp.
12.Äldre kvinnor gör slag i saken. En äldre kvinna lyfter luren och frågar om du vill gå ut, yngre kvinnor sitter vid telefonen och väntar på att du skall ringa.
13.Äldre kvinnor kan laga fantastiska maträtter av riktiga råvaror. Yngre kvinnor kan ringa Pizzerian och du får gå och hämta.
14.Äldre kvinnor är "synska". Du hinner aldrig bekänna att du har prasslat, de vet redan om det på något underligt sätt.
15.Äldre kvinnor har ofta en intressant kollektion underkläder som dom har fått av olika beundrare genom tiderna. Yngre kvinnor har ofta inga underkläder alls och ser till att du praktiskt taget aldrig får den där stripteasen du vill ha.
16.Äldre kvinnor vet vad knipövningar är och har dessutom lärt sig använda dem vid rätt tillfälle.
17.Äldre kvinnor är erfarna. Dom vet att efter 12 bärs kan det finnas vissa svårigheter att få upp den. Yngre kvinnor behöver lite tid att greppa detta faktum och du får ägna resten av natten åt att massera hennes ego med kärleksförklaringar.
18.Äldre kvinnor kommer aldrig att anklaga dej för stjäla de bästa åren av hennes liv. De har någon annan redan snott
Fackavgift...
A-kasseavgiften har sjunkit drastiskt i IFMetall där jag är med men för mig som är arbetslös spelar en sådan sänkning ingen roll, jag betalar ingen avgift till A-kassan. Det jag däremot betalar är en fackavgift eftersom jag är med i facket, denna avgift har inte sänkts den har höjts och det med 25 kr de senaste 2 åren, 25 kr per månad alltså... 25 kr låter ju inte så mycket men för mig som knappt kan få det att gå runt varje månad spelar 25 kr en väldigt stor roll.
Anledningen till att A-kasseavgiften sjunkit i min fackförening beror på att det inte är så många arbetslösa längre, fast det är ju inte hela sanningen, nej sanningen är att så otroligt många har blivit utförsäkrade från IFMetalls A-kassa att de nu kan sänka avgiften.
Har funderat på att gå ur facket men det är nästan en omöjlighet när man är arbetslös, ja i alla fall om man vill fortsätta vara med i A-kassan. Risken finns att man inte får gå med i Alfa-kassan om man försöker byta när man är arbetslös för går man ur facket så måste man byta A-kassa. Så där sitter man som i en rävsax, precis som det är med nästan allt som gäller för den som är arbetslös eller sjuk, man har inget val...
Statsministern fortsätter sitt tjat idag på partiledardebatten om att jobbskatteavdraget är det bästa sättet att sänka arbetslösheten men jag kan för mitt liv inte se hur det ska kunna hänga ihop. Inte anställer en arbetsgivare fler för att hans anställda får betala mindre i skatt, nej han ser ju till att de anställda han har jobbar mer och det hjälper inte någon som är arbetslös.
Om man anställer mig så får man lägre arbetsgivaravgift men det har inte hjälpt mig att få ett jobb. Jag hör till de som har rätt till sk Nystartsjobb, det gynnar alltså den som anställer mig men som sagt, vad hjälper det...
Nej för mig går denna matematik inte ihop men jag kanske inte är så bra på matte som jag alltid har trott, 1+1 är kanske inte =2...
Anledningen till att A-kasseavgiften sjunkit i min fackförening beror på att det inte är så många arbetslösa längre, fast det är ju inte hela sanningen, nej sanningen är att så otroligt många har blivit utförsäkrade från IFMetalls A-kassa att de nu kan sänka avgiften.
Har funderat på att gå ur facket men det är nästan en omöjlighet när man är arbetslös, ja i alla fall om man vill fortsätta vara med i A-kassan. Risken finns att man inte får gå med i Alfa-kassan om man försöker byta när man är arbetslös för går man ur facket så måste man byta A-kassa. Så där sitter man som i en rävsax, precis som det är med nästan allt som gäller för den som är arbetslös eller sjuk, man har inget val...
Statsministern fortsätter sitt tjat idag på partiledardebatten om att jobbskatteavdraget är det bästa sättet att sänka arbetslösheten men jag kan för mitt liv inte se hur det ska kunna hänga ihop. Inte anställer en arbetsgivare fler för att hans anställda får betala mindre i skatt, nej han ser ju till att de anställda han har jobbar mer och det hjälper inte någon som är arbetslös.
Om man anställer mig så får man lägre arbetsgivaravgift men det har inte hjälpt mig att få ett jobb. Jag hör till de som har rätt till sk Nystartsjobb, det gynnar alltså den som anställer mig men som sagt, vad hjälper det...
Nej för mig går denna matematik inte ihop men jag kanske inte är så bra på matte som jag alltid har trott, 1+1 är kanske inte =2...
Vargjakten är igång...
Årets vargjakt är igång. Några områden, Dalarna tex, har redan skjutit sin kvot för i år, 6 st, andra Värmland, fick ingen varg första jaktdagen men har skjutit 3 st nu andra jaktdagen. Första dagen klagades det på att det var för kallt, -10, för mycket snö, 50-60 cm. Sen klagas det på att jägarna minsann inte är förtjusta i att jaga varg, de gör bara sin plikt som regeringen har ålagt dem... Men hallå, ingen tvingar någon att jaga varg, eller att jaga överhuvudtaget. Sällan man hör så mycket klagan och bortförklaringar. Någon enstaka uttalar sig i tidningen om att han faktiskt tycker att det ska bli jättespännande och roligt att gå ut och jaga varg, jag gillar ärliga människor.
Trodde för övrigt att jägare var naturmänniskor men det verkar inte så, själv är jag ute och pulsar i flera timmar i knähög snö utan att klaga, får både motion och bättre rygg och hundarna gillar det också och det är fantastiskt rofyllt.
Har läst en blogg som skrivs av frun till en av bygdens vargmotståndare. Hon har många åsikter om väldigt mycket, just nu om vargar och vargjakt. Hon försöker dela in människor i olika fack runt detta med varg, det är ju rätt populärt att göra det. Jag hamnar helt i fel fack enligt hennes definitioner, jag borde vara en som inte vill ha varg men så är det ju inte. Sen har jag fortfarande så svårt att förstå varför man inte ska kunna utnyttja skogen fullt ut när det gäller att plocka bär och svamp bara för att det finns varg i skogen? Jag skulle vilja ha en ordentlig förklaring av vad som hindrar svamp- och bärplockningen. Jag plockar fortfarande svamp och bär i skogen hela höstarna och det trots att det passerade björn inte långt här ifrån förra året. Jag förstår inte, men visst, jag hörde en granne för flera år sen som sa att nä nu kan man ju inte gå i skogen längre för det finns ju varg där och hon var helt enkelt rädd att vargen skulle komma och hoppa på henne och döda henne i skogen men varför skulle vargen göra det??? Då är jag mer rädd för älgarna som ju sparkade ihjäl en grannhund i höstas eller bilisterna på vägen som kör förbi en i 50 med 1½ meter tillgodo, det är väl betydligt farligare...
Jag förstår att en del inte kan utöva sin hobby, jakt med hund i samma utsträckning som de har gjort men vem säger att jägare äger viltet i skogen? Jag tycker att våra rovdjur har betydligt större rätt till vilt än vad människan har. Sen var det ingen brist på älg under årets jakt i höstas så än finns det till alla. Och inget är för evigt, ibland får man ändra sina vanor, hobbies och även liv för att omgivningen förändras, så har det alltid varit. Många hävdar att man har jagat med hund i många tusen år och visst det har man ju gjort men vargen har bara varit "borta" i Sverige sen sent 60-tal... och gevär har vi inte haft att jaga med så väldigt länge. En gång i tiden hade vi nästan utrotat älgen i landet också, då fick man inte jaga älg under en lång tid för att stammen skulle återhämta sig.
Man talar om att mångas livskvalitet sjunker när vi har fått in varg igen men det finns livskvalitet som ökar med varg också, naturupplevelserna kan bli helt annorlunda i framtiden om vi får behålla vargen. Det har dessutom visat sig att det inte alls är så många som är för en total utrotning av vargen i vårt land, inte ens på landsbygden. Men många är för en reglering av stammen, det är jag också, när vi har uppnått en livskraftig stam. En del småbrukare är oroliga för att de inte ska ha råd att stängsla in sina djur ordentligt, det är ju inte så roligt, men även dessa måste ta i beräkningen att vi lever i en föränderlig värld på många sätt. En del småbrukare ser inte vargen som något problem alls, de lever i vargrevir med sina djur och anpassar sig efter verkligheten.
Trodde för övrigt att jägare var naturmänniskor men det verkar inte så, själv är jag ute och pulsar i flera timmar i knähög snö utan att klaga, får både motion och bättre rygg och hundarna gillar det också och det är fantastiskt rofyllt.
Har läst en blogg som skrivs av frun till en av bygdens vargmotståndare. Hon har många åsikter om väldigt mycket, just nu om vargar och vargjakt. Hon försöker dela in människor i olika fack runt detta med varg, det är ju rätt populärt att göra det. Jag hamnar helt i fel fack enligt hennes definitioner, jag borde vara en som inte vill ha varg men så är det ju inte. Sen har jag fortfarande så svårt att förstå varför man inte ska kunna utnyttja skogen fullt ut när det gäller att plocka bär och svamp bara för att det finns varg i skogen? Jag skulle vilja ha en ordentlig förklaring av vad som hindrar svamp- och bärplockningen. Jag plockar fortfarande svamp och bär i skogen hela höstarna och det trots att det passerade björn inte långt här ifrån förra året. Jag förstår inte, men visst, jag hörde en granne för flera år sen som sa att nä nu kan man ju inte gå i skogen längre för det finns ju varg där och hon var helt enkelt rädd att vargen skulle komma och hoppa på henne och döda henne i skogen men varför skulle vargen göra det??? Då är jag mer rädd för älgarna som ju sparkade ihjäl en grannhund i höstas eller bilisterna på vägen som kör förbi en i 50 med 1½ meter tillgodo, det är väl betydligt farligare...
Jag förstår att en del inte kan utöva sin hobby, jakt med hund i samma utsträckning som de har gjort men vem säger att jägare äger viltet i skogen? Jag tycker att våra rovdjur har betydligt större rätt till vilt än vad människan har. Sen var det ingen brist på älg under årets jakt i höstas så än finns det till alla. Och inget är för evigt, ibland får man ändra sina vanor, hobbies och även liv för att omgivningen förändras, så har det alltid varit. Många hävdar att man har jagat med hund i många tusen år och visst det har man ju gjort men vargen har bara varit "borta" i Sverige sen sent 60-tal... och gevär har vi inte haft att jaga med så väldigt länge. En gång i tiden hade vi nästan utrotat älgen i landet också, då fick man inte jaga älg under en lång tid för att stammen skulle återhämta sig.
Man talar om att mångas livskvalitet sjunker när vi har fått in varg igen men det finns livskvalitet som ökar med varg också, naturupplevelserna kan bli helt annorlunda i framtiden om vi får behålla vargen. Det har dessutom visat sig att det inte alls är så många som är för en total utrotning av vargen i vårt land, inte ens på landsbygden. Men många är för en reglering av stammen, det är jag också, när vi har uppnått en livskraftig stam. En del småbrukare är oroliga för att de inte ska ha råd att stängsla in sina djur ordentligt, det är ju inte så roligt, men även dessa måste ta i beräkningen att vi lever i en föränderlig värld på många sätt. En del småbrukare ser inte vargen som något problem alls, de lever i vargrevir med sina djur och anpassar sig efter verkligheten.
