Wynnjas visdom

Att ha grusgång innebär jobb men sköter man den regelbundet så är det inte så mycket jobb egentligen. MIn grusgång är en gammal hederlig variant med mycket gamla anor. Den har ingen "matta" under som håller kvar gruset och tidigare har den förmodligen varit betydligt bredare vilket gruset under gräsmattan bredvid vittnar om. När vi köpte stugan så var grusgången kanske 1½ meter bred, numera är den nog 3 meter bred och riktigt fin. Då fanns det knappt något grus kvar i gången och nu finns det så det räcker i alla fall och inte ett gruskorn har jag tillfört, bara rensat den från botten så att säga. Kanterna skär jag nog minst en gång per år, har en specialspade till hjälp. För övrigt handrensar jag allt grönt som kommer upp, det blir bäst så, jag kryper omkring på knä på ett hopvikt liggunderlag och resar med hjälp av ett maskrosjärn. Sen tar jag det mer övergripande med ett skyffeljärn så man håller gruset uppe och så det inte försvinner ner helt i jorden, sanden och leran som finns under. Istället för att kantklippa gräskanten mot grusgången så plockar jag kanten för hand, går snabbt och enkelt och ser väldigt prydligt ut.

Jag gillar min grusgång och vad skulle jag annars ha på infarten till tomten? Sätta plattor är dyrt och kräver även det underhåll och en massa underarbete. Att låta det växa gräs över gruset blir varken snyggt eller lättskött och ser bara tråkigt ut.

Värsta perioden är på hösten när kastanjerna släpper sina löv och kastanjer, då är det handplockning som gäller och det är jobb i flera veckor. Visst kan man ta en kratta men då blir det mesta ändå kvar. Men som sagt, jag gillar min grusgång, den är vacker och hör till mitt lilla torp.

Idag har jag legat ute i flera timmar på knä och fixat och det börjar bli fint och prydligt. Härligt med toppenväder igen men nedre gräsmattan är som en sumpig gungig myr numera, marken är våldsamt vattensjuk.